Skip to content

Bra musik definieras inte av låttexter

september 24, 2010

Nej bloggen är inte död. Inte heller är det så att jag inte har sett film/tv eller lyssnat på musik på sistone. Det är bara inspirationen att blogga som gått ner. Men här kommer en känga åt ett hatobjekt: Musikpoeter.

För mig utgör kärnan i musik av något så omärkligt som just musiken. Något måste tilltala mig i musiken. Och med musik menar jag melodier, instrument eller rösten eller något vagt svårdefinierat i helheten av dessa ting.

Texten, i den mån vi har en artist som sjunger, ligger där som pynt kring allt. Vederbörande kan för min del lika gärna sjunga om hur han hugger ved som om den förlorade kärlekens pretentiösa ångest. Det är liksom inte där musikens kvalitéer avgörs.

Missförstå mig nu inte – jag uppskattar en bra text jag med. Men den kan aldrig – ALDRIG – ersätta de andra tingen. En bra text kan ta en bra låt och lyfta den till skyarna. Men en bra text kan inte ta en medioker låt och göra något alls med den.

Det intressanta är att detta avspeglas i för mig många olika ting. Jag kommer tex aldrig ihåg texter på låtar speciellt bra. När andra friskt kan sjunga med i sina favoritlåtar så är det nästa gitarriff jag kan utantill – varenda ton – varenda distorsion. Jag kan knappt ens komma ihåg texten till nationalsången – så kapitalt uselt är mitt textminne. Men melodier och instrument kommer jag ihåg. Jag skulle – om jag vore kunnig på noter – troligen kunna återge de flesta låtar jag gillat i notform för alla spelande instrument i dem. Jag har alltså ett väldigt bra gehör – som jag tyvärr aldrig utvecklat att nyttja i något instrument.

Det här är den grundläggande anledningen till att jag inte tycker att vissa artister, väldigt populära sådana, är bra. Att jag t om tycker att de är riktigt jävla plågsamma att lyssna på. Jag förstår liksom inte poängen med Lars Winnerbäck och hans oerhört mediokra melodier och pinsamt usla sångförmåga. Samma gäller nykomlingen Melissa Horn – som för mig mest gör ont i öronen av att höra på när hon bräker på sin drygt ocharmiga stockholmska. (Charmig sthlmska finns! Typ sådan som Jerry Williams snackar.)

Deras kvalitéer ligger kring deras textförfattarförmåga – tror jag – för jag har i ärlighetens namn inte så bra koll på VAD det är folk gillar med dem. Kan inte heller säga att det avslöjats för mig de ggr jag har hört artisterna. Så speciella är fan inte deras texter.

Och nej – de har inte känslor nog heller. Håkan Hellström har känslor – och det nyttjar han till sin storhet. Lars står som en gammal rödvinsalkis och mässar med gitarr. Så oerhört tråkigt och pretentiöst bara per definition. Det finns typ två levande artister i världen som kan sätta sig ner med en gitarr och komma undan med det och det är Erik Clapton och John Mayer – eftersom de är gudabenådade gitarrister som även begåvats med en habil sångteknik och en habil låtrepertoar. Lars Winnerbäck och hans rödvinsbefläckade gura utgör liksom andra sidan av spektrat. Det är ju med honom man ska skrämma små musikaspirerade barn med om jag fick bestämma.

”Så här illa får det aldrig bli barn. Detta är inte bra musik. Det är öht tveksamt om det är musik ens.”

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: