Skip to content

Efter 4000 sidor om Xeelee

juni 20, 2010

(Möjligen vissa spoilervarningar för den känslige)

Jag vet, jag har redan tyckt en (eller femtielva) gånger om Stephen Baxters Xeelee-sekvens i mina gamla bloggar. Men efter att nu ha läst sista boken Resplendent vill jag nog ge en mer passande slutanalys på denna mastodontserie. Den består av (i utgivningsordning, den ordning du SKA läsa serien: Raft, Timelike Infinity, Flux, Ring, Vacuum Diagrams, Coalescent, Exultant, Transcendent och då sist Resplendent. En uppskattningsvis 4000 sidors läsning ungefär.

Det finns förvisso fler fristående texter. Smånoveller osv. Men det är dessa böcker du framförallt ska läsa om du ska läsa hela serien. Den handlar helt enkelt om mänskligheten. Från romartiden i Coalescent till en värld 5 miljoner år fram i tiden i Ring.

Det handlar om hur människan evolverar, hur människans samhälle förändras och vår huvudnemesis Xeelee som hela tiden hägrar i bakgrunden. En många miljarder år gammal och mystisk ras med teknologi och kunskaper vida över våra. En art som har sin egen agenda för universum.

Men framförallt handlar det om människans utveckling och kamp. Hur vårt samhälle förändras djupt i märgen av händelser i en riktning som ingen fri västerlänning idag vill kännas vid skulle vara, inte bara möjlig, men även i allra högsta grad realistisk.

I Xeelee-böckerna blir mänskligheten vid två tillfällen erövrade och kuvade av främmande varelser från rymden. Squeem och sen Qax. Den sista ockupationen av Qax är väldigt total och väldigt extrem och leder till en enorm förändring av våra liv – och det är också i den som sista boken Resplendent tar vid och förklarar i detalj trots att den är grunden för mycket i de andra böckerna. Först nu får man inblick i den.

Denna ockupation utspelar sig ca år 5000 eKr och några hundra år framåt och mänskligheten är förslavad i ett hårt industriellt samhälle. Qax gör sitt bästa för att utradera vår historia. Det inkluderar tex en total utradering av allt igenkännbart på vår planet. Bergskedjor, sjöar och alla livsformer på jorden utraderas med en brutal nanoteknik där allt förstörs. Plats görs istället för stora farmer i haven där mat ska odlas åt Qax.

När mänskligheten så småningom reser sig ur denna, andra totala ockupation, och med vissheten om att det ute i universum finns gott om farliga fiender – inte minst de mystiska Xeelee, så föds en massiv ideologisk rörelse – där expansion och assimilering av allt hamnar högst på agendan. Mänskligheten ska gå fram som en maskin i galaxen och säkra sin plats – för bevisligen fungerar det inte annars. Man kommer fram till (och här kommer de intressanta bitarna) att det är genom individuell frihet som vi också blir sårbara. När alla står tillsammans mot galaxens alla hot, då kan vi överleva.

I mötena med Xeelee har mänskligheten en teknologiskt överlägsen fiende. Men människans blotta vilja som enad art gör henne till en värdig motståndare. Genom att kunna offra många miljoner soldater varje dag i kampen för galaxen kan hon sakta men säkert nöta ner även starkare fiender. Som en bakterie som fäller den starkaste jätte. Ett system som såklart kräver ett samhälle där individer bara finns för att tjäna gruppen.

Baxter lyckas beskriva detta oerhört dystopiska samhälle ur ett otroligt ofördömande perspektiv, vilket gör det hela intressant. Argumentationen är faktiskt, skrämmande nog för mig som liberalt lagd, övertygande och jag kan på inget sätt här med några korta ord ge den rättvisa. Ska man överleva så måste man offra vissa saker. Och det är en brutal assimileringsmaskin han beskriver där galaxen dammsugs på mänsklig arbetskraft. Folk som koloniserat galaxen långt innan assimileringen och expansionen började blir nu skoningslöst inkorporerade i ”maskinen”. En slags monstruös kommunism kan man säga. Men samtidigt både rimlig och logisk.

I Xeelee-böckerna möter man också på två andra mycket bra formulerade saker. Dels känns universum verkligen väldigt stort i det. Trots scenariot och tidsperspektivet i böckerna så snackar vi något som inte handlar om annat än vår galax (i princip, med vissa undantag). Man får verkligen känslan av att mänskligheten, när hon tex beskrivs i Exultant och Transcendent faktiskt finns på många hundratals miljoner planeter. Det blir inte bara siffror, utan känslan och svårigheterna med detta jätterike känns verkligen.

Xeelee-sekvensen består av två delar kan man säga. Den ursprungliga med Raft, Timelike Infinity, Flux, Ring, Vacuum Diagrams där fokus låg på händelser till den nyare skrivna delen (även kallad Destinys children) med Coalescent, Exultant, Transcendent och Resplendent där fokus istället ligger kring mänsklighetens utveckling. Jag tycker personligen att Destinys Children är bättre än de äldre böckerna. Mer djup, mer känsla,bättre språk, mindre ansträngda märkligheter så som Flux tex. Men de bygger ändå på att man har alla händelser i originalböckerna i åtanke hela tiden. Alla böcker bör läsas vad än påstås. Och i publiseringsordning – inte kronologisk ordning.

Även om det är meningslöst att bedöma serien bok för bok, då man måste läsa alla för att kunna ta del av helheten så har man såklart sina favoriter och de böcker man tycker mindre om. Jag gillar Coalescent mest och tycker mycket bra om resten i Destinys Children-serien. Jag gillar även Raft och Ring och Vacuum Diagrams. Men jag tycker inte att Flux eller Timelike Infinity är något vidare.

Jag hoppas faktiskt att Baxter skriver fler böcker i serien i framtiden. Det skulle han kunna göra eftersom början och slutet redan är förklarade. Däremellan finns så mycket plats och utrymme. Hans värld och tidsspann är så stort. Och det finns även ett utrymme för mer efter slutet – och mer innan början, om ni förstår mina kryptiska ord nu. Allt är möjligt.

Vill du ha en riktigt underbar tung scifi-sommar är det dessa böcker du ska köpa/låna och läsa.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. januari 13, 2011 12:05 e m

    Jag gillar verkligen hur du skriver! Jag tog en bild från din sida och länkade till dig. Kul att läsa vad du skrev om Alien-filmerna. /Malin

    • januari 13, 2011 12:41 e m

      Tack, bloggen är dock inte så aktiv numera. Vi får se om jag startar upp den igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: